Stoppa stening och avrättning i Iran
Det är vi som måste förändra världen, ingen kommer göra det åt oss. När vi slutar kämpa går framstegen vi kämpat för tillbaka. När vi glömmer eller tänker på något annat återupptas vidrigheter vi trodde vi stoppat.

Vart vi än vänder oss i världen ser vi hur kvinnor drar det kortaste strået, den strukturen kallar vi könsmaktsordningen eller patriarkatet. Vart vi än vänder oss ser vi hur den verkar och motverkar framsteg. Den drar oss bakåt när vi vill framåt, den straffar oss när vi bryter mot dess regler.

Religion i alla dess former används ofta som ursäkt för att fortsätta begränsa människor och tvinga dem att acceptera förtryck. Religion ska inte vara lag. Religiösa lagar måste fördömas starkt från alla länder som kallar sig demokratiska. Vi måste också se att de lagar vi har här i väst är präglade av kristen moral som också strävar efter att begränsa oss. Religionens inflytande över staten måste bort i hela världen.
Jag representerar en rörelse som varit framgångsrik här i Sverige och i många andra länder i väst, feminismen. Vi kämpade för rätten till skilsmässa, rösträtt och abort. Rätten att välja själv, rätten att säga nej och rätten till sin sexualitet. Många tar det nu för givet och glömmer bort att resten av världen inte har samma rättigheter och möjligheter. Att rättigheter inte kommer gratis.

Det är vi som måste förändra världen, som måste fortsätta kämpa. Som måste se bortom gränser och avstånd för att uppnå frihet för alla. Vi måste höja rösten mot dessa orättvisor och kräva att de regeringar som representerar oss gör det samma. Kraftigt ska dessa lagar fördömas, tydligt ska kraven på upphörande av dessa straff vara. Konsekvenser ska finnas mot dem som inte lyssnar. Vi är bara så små som vi tror att vi är.

Feministiskt initiativ kräver inte bara slut på stening och dödsstraff, vi kräver lag utan religion, liv utan förtryck, solidaritet utan gränser.
Stoppa dessa avrättningar, inte bara tillfälligt utan permanent. Frige dem som dömts och ändra lagarna.

Linnéa Sjögren
Riksdagskandidat nr 12
Feministiskt initiativ

Kraven på legalisering av prostitutionen och avskaffandet av sexköpslagen har kommit igång (igen) i samband med Littorins avgång. Flera debattörer menar att lagen är ett utslag av moralism. Man menar att försäljning av sexuella tjänster i huvudsak sker på frivillig grund.

Det är väl självklart att vi inte ska ha en lag som reglerar människors sexualitet. Just för att så många tycks tro att prostitution handlar om sexualitet och sexuell lust, inom ramen för fria val, blir debatten förvirrad. Det finns fakta för den som är seriöst intresserad. Enligt Ungdomsstyrelsen har 80 procent av svenska unga kvinnor och män som sålt sex själva varit utsatta för sexuella övergrepp i tidig ålder. De har också signifikant sämre psykisk hälsa. Genomsnittsåldern för deras debut inom sexförsäljning är 14 år. Hur mycket av frivillighet finns det hos dessa flickor och pojkar? Vet sexköpsförespråkarna över huvud taget vilka villkor prostituerade lever under? På Prostitutions- och Spiralenheten i Stockholm, som har mångårig erfarenhet att arbeta med både säljare och köpare, berättar klienter att försäljningen/köpen aldrig handlar om sexuell lust. Istället kan transaktionen för båda parter handla om att reducera ångest. Det kan också handla om att tjäna snabba pengar för att kunna betala tillbaka en skuld. Vid djupare och längre samtal framkommer en förståelse av prostitutionen som ett självskadebeteende. En upplevelse av värdelöshet kan manifesteras i ett ytligt rolltagande baserat på makt. Mannen demonstrerar makt genom att köpa. Kvinnan gör samma sak genom att ha kontroll över vad som får göras och vad som inte får röras. Betalningen kan paradoxalt nog ge bägge en känsla av överläge. Makt och maktlöshet vävs samman i ett möte inom ramen för genuskontraktets starka och oskrivna lagar.

Sexköpslagen är alltså inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex är fel. Det är en lag som förbjuder någon att köpa en annan människas kropp och utnyttja den för något som till synes har med sexuell lust att göra. Lagen reglerar alltså inte vår sexualitet utan det som händer när det inte längre handlar om sexualitet.

Den svenska sexköpslagen antogs därför att vi, i den då föreliggande riksdagsmajoriteten, menade att prostitution måste ses i ljuset av att vårt samhälle präglas av ett maktmönster där män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. Eftersom merparten av prostitutionen, då liksom nu, handlar om män som köper sexuella handlingar av kvinnor, bör prostitutionen förstås i ljuset av att samhället värderar män och kvinnor olika. Enligt sexköpslagen begår den som köper sex ett brott. Brottet begås av en person i förhållande till en annan person. Lagen är väl att märka placerad i kapitlet Om sexualbrott – inte i Om brott mot allmän ordning. Men lagen  har varit otydlig och otillräcklig på den här punkten. Domslut har utvecklats till praxis som underlåter att se prostituerade som brottsoffer.

Många legaliseringsinvrare refererar till Tyskland. Där är prostitutionen laglig och reglerad. Skälet till att det fanns/finns kvinnoorganisationer som stödjer denna ordning hittar vi i en debatt på 90-talet där en del feminister menade att det inte var någon skillnad på sex inom äktenskapet eller utom, t.ex. vid prostitution. I bägge fallen sågs sex som en del av och en konsekvens av en patriarkal maktordning. Det kvinnor underkastade sig hemma skulle de ta betalt för ute i samhället. Därför ville man att prostitutionen skulle betraktas som ett yrke. Köparna diskuterades aldrig, där och då.

I Sverige gjorde vi tvärt om.  Vi synliggjorde det verkliga problemet – efterfrågan. Efter tio år har nu sexköpslagen utvärderats i en statlig utredning. Resultatet ska ut på remiss men slutsatserna är tydliga. Sexköpslagen ger resultat. Prostitutionen har minskat, Sverige ses inte längre som ett attraktivt land för trafficking och  attitydundersökningar visar att majoriteten av allmänheten är positiva till lagen. Utredningen föreslår att maxstraffet för sexköp ska skärpas till ett år. Der är utmärkt. Man föreslår också att de som säljer sex ska kunna vara målsägande. Det innebär att den som säljer alltså nu föreslås kunna få brottsofferstatus. Det skulle ge en ekonomisk möjlighet att förändra prostituerades situation utan att staten behöver betala. Sexköparen har pengar. Utredningens förslag går alltså vidare med tanken att placera ansvaret där det hör hemma. Hos hallicken och köparen.

I Sverige finns det många politiker och partier som kallar sig feministiska. Skillnaden mellan Feministiskt initiativ och andra partier är att feminismen för oss inte bara är ett ytterligare angeläget perspektiv, som adderas i efterhand till en redan formulerad politisk utgångspunkt såsom socialism, liberalism eller grön ideologi. Vi väljer istället att låta feminismen utgöra själva utgångspunkten. Därmed låter vi inte lojalitet med ideologier som formades av män för flera generationer sedan begränsa vår politik för jämställdhet och ickediskriminering.

Ur ett jämställdhetsperspektiv råder det ingen tvekan, Sverige behöver byta regering. Det handlar till och med om en ren överlevnadsfråga, för kvinnor. På samma sätt som Miljöpartiet uppstod ur partietablissemangets oförmåga att hantera miljö- och livsstilsfrågor under 80-talet har Feministiskt initiativ uppstått ur insikten att de etablerade partierna inte mäktar med jämställdheten in på 2000-talet.

Den feministiska analysen skär in i varje stor framtidsfråga: klimatet, arbetsmarknaden, samhällsbyggandet, trygghetssystemen, familjepolitiken. Hur slår politiken mot män, hur slår den mot kvinnor. Jämställdhet handlar inte om några privata livspusselfrågor, utan om politiskt mod och politiska beslut. Just det som saknas i alliansens sluggerpolitik. Det går inte framåt, det går bakåt. Ett solidariskt samhälle är ett samhälle där alla är med, inte bara på jobbtåget, utan på livståget. Vi talar om värdighet och respekt, inte om arbetslinjer och skenfeminsim.

När regeringen går till val gör den det med ett svenskt rekord i antifeministisk politik. Budget efter budget omfördelar resurser från kvinnor till män. Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Att den rödgröna oppositionen är bättre (än alliansen) på jämställdhet är ingen garanti för ett genomslag i jämställdhetsfrågan. Det vet vi sedan tidigare. De ville eller vågade inte ta de politiska beslut som krävdes. De är svarslösa när det gäller lönediskrimineringen mellan kvinnor och män. Lagstiftning om rätt till heltid och en individualiserad föräldraförsäkring blev det inget av under förra mandatperioden.

I Sverige liksom i Europa i övrigt har de högerextrema krafterna fått luft under vingarna. Feministiskt initiativ är det parti som tydligast har antidiskriminering och universella mänskliga rättigheter som ideologisk grund. Vi är det bästa alternativet för den som vill motverka Sverigedemokraternas konservativa, kvinnofientliga, homo- fobiska och rasistiska politik

En röst på Feministiskt initiativ i valet 2010 är ett löfte för ett regeringsskifte. Men vi är också garantin för en feministisk opposition som granskar regeringens förslag utifrån ett jämställdhetsperspektiv – vare sig de kommer från de blåa eller de rödgröna. Med F! i riksdagen får du se din vardag och din livssituation tydliggjord och beskriven i termer av makt och mönster i stället för i termer av personliga tillkortakommanden, på temat ”det är ditt eget fel”. Vi visar på samband och sammanhang där andra ser isolerade individuella problem.
Med F! får du en möjlighet att åstadkomma något så historiskt som ett paradigmskifte!  Vårt värde och vår styrka ligger i att vi är en möjlighet. Som möjlighet inger vi hopp. Vi visar att något annat är möjligt. Vi förminskar oss inte som människor. Vi gör oss själva rättvisa och erbjuder dig en historisk chans. Vem vill missa det!

Idag är straffsatsen för sexköp, böter till fängelse upp till sex månader, samma som för snatteri. Om samhället med straffsats vill påvisa hur allvarligt man ser på brottet blir detta löjeväckande. Därför är det glädjande att utredningen föreslår att maxstraffet för sexköp ska skärpas till ett år.

Jag har tidigare flera gånger påpekat det orimliga i att de som säljer sexuella tjänster inte i juridisk mening betraktas som målsägande. Nu föreslår utredningen att de som säljer sex ska kunna vara målsägande. Det innebär att den som säljer kan få brottsofferstatus vilket är grund för att kunna begära skadestånd. Även detta blir en markering av ansvaret där det hör hemma. Den som kränker den prostituerade genom att tvinga henne utföra sex skadar henne och bör således kompensera henne.

Idag finns mycket spridd kunskap om prostitutions och människohandel, inom polisen, länsstyrelsen, de tre kommunala prostitutionsenheterna. Utredningen föreslår helt logiskt att ett nationellt centrum för prostitution och människohandel ska inrättas. På det sättet kan vi få en samlad kunskap vilket är viktigt för metodutveckling i arbetet med såväl köpare av sexuella tjänster som de som säljer.

Det som denna utredning, i likhet med de två tidigare prostitutionsutredningarna, inte tar upp ordentligt är den prostitution som förekommer bland homo- bi och transsexuella personer. Här är mörkertalen högre och vår kunskap mycket lägre. RFSL har tagit på sig ett uppdraget av regeringen att undersöka omfattningen och situationen för personer som köper och säljer sexuella tjänster i gay-världen. Den rapporten ska vara klar i årsskiftet 2010/2011. Efter det får vi hoppas att statliga utredningar och andra rapporter som berör prostitution klarar av att inrymma fler sorters prostitution än den heterosexuella prostitutionen.

Sample Letter to Navi Pillay, UN High Commissioner for Human Rights:
Send to: npillay@ohchr.org, with copies to: urgent-action@ohchr.org

Dear Ms. Pillay,

I am writing to you with an urgent demand that you intervene with the authorities in the Islamic Republic of Iran, who are preparing to execute by stoning Sakine Mohammadi Ashtiani. Stoning is a barbaric form of torture and execution that should be outlawed worldwide. It is your responsibility to step in and demand a halt to these proceedings.

Sincerely,
[your name]

Det skrev DN igår och rapporterade att kvinnorna fortfarande är långt ifrån makten i svenska företag. Andelen kvinnor i styrelserna har ökat, långsamt, från 19,1% förra året till 22,2 % i år.  Om det fortsätter i samma takt kommer det att ta 20 år innan vi är uppe i 40% kvinnor, ett minimum för att kallas jämställt.

Många inom näringslivet brukar påtala att det inte är styrelserna som är det viktiga utan att det är i företagens ledningar som det är viktigt med fler kvinnor. Men där har det gått bakåt. Förra året var andelen kvinnor 14,3 % och i år är de 13,8%.

Vad ska man säga om detta? Pinsamt är väl det adekvata svaret. Jämställda styrelser och ledningsgrupper ökar kvaliteten, höjer utbildningsnivån och ger bättre effektivitet och lönsamhet. Ändå detta motstånd. Denna kvardröjande konservatism. På vilket annat område skulle politiker acceptera att gemensamt finansierade utbildningsinsatser (kvinnor är mer välutbildade än män) åsidosätts så gravt som här? Inom vilket annat område skulle man våga, helt öppet, ha så låga ambitioner när det gäller jämställdheten? Näringslivets strukturer behöver moderniseras. Snart kommer inte heller de kreativa och kloka männen att acceptera dagens villkor!

De borgerliga är ett hot mot jämställdheten, menar Clas Borgström, socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor, i Svenska Dagbladet (SvD 2010-06-24). Efter snart fyra år av borgerligt styre är Sverige mer ojämställt än tidigare. Vårdnadsbidraget, subventionerade hushållstjänster och införandet av en jämställdhetsbonus är ett hån mot alla som vill se ett jämställt Sverige, skriver han.
 
Jag håller helt med. Den borgerliga regeringen har fått utvecklingen inom jämställdhetsområdet att gå bakåt. Försämringar av a-kassan, skatteavdrag, ja hela den ekonomiska politiken har helt enkelt gjort det mer lönsamt att vara man.
Så långt är jag alltså överens med Borgström. Men när han sedan helt riktigt påpekar att en av de största utmaningarna är att ta sig an löneskillnaderna mellan kvinnor och män, och sedan inte har andra förslag än de tidigare kraven på lönekartläggning, ja då är det slut på samstämmigheten. Då måste jag konstatera att också den röd-gröna alliansen står tomhänt.
 
Visst ska vi ha jämställdhetsplaner och lönekartläggningar men det är inget effektivt verktyg mot den dominerande lönediskrimineringen. Den som sker sektorsvis. Den som ger flera tusenlappar i skillnad mellan vården och verkstaden, mellan ICA och IT, mellan socionomen och ekonomen. Den kommer man inte åt med lönekartläggning och förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Där är den svenska modellen otillräcklig. Där måste det till politiska initiativ, t.ex. en jämställdhetsfond för utjämning, där alla är med och betalar. Både arbetsgivare och stat. Och männen, genom viss återhållsamhet i löneutvecklingen.
 
Feministiskt initiativs förslag om inrättandet av en jämställdhetsfond är ett radikalt förslag som bryter med föreställningen om att det alltid är arbetsmarknadens parter som har ansvar för lönebildningen. Förslaget går på tvärs med resonemanget om att det är industrin som alltid ska vara löneledande och sätta ramen och att allt utanför ramen utlöser kompensationskrav och blir i förlängningen inflationsdrivande.
 
Förslaget om jämställdhetsfond bryter helt enkelt med den patriarkala föreställningen om att män alltid ska ha mer. Och det är just det som vi behöver göra. Ändra maktbalansen. Det har hittills inget parti vågat föreslå. Och så långt vågar inte den rödgröna alliansen gå. Det betyder att den som vill ha verkliga förändringar och som vill se konkreta steg i riktning mot jämställdhetsmålet, varken kan lägga sin röst på den borgerliga regeringen eller den rödgröna alliansen. Vilken tur att det finns ett feministiskt alternativ i höstens val!

Ni skriver:
Samtliga riksdagskandidater i de nuvarande riksdagspartierna och Sverigedemokraterna har via sina partier fått möjlighet att svara på en enkät med frågor. Sverigedemokraterna medverkar därför att de är det nya parti som i dagsläget verkar ha en reell chans att ta sig in i riksdagen och som därmed kan påverka en regeringsbildning. Andra mindre partier, t.ex. Piratpartiet, Feministiskt initiativ, Sveriges Pensionärers Intresseparti och Nationaldemokraterna bedöms enligt de undersökningar som gjorts hittills inte ha någon möjlighet att kunna ta någon riksdagsplats och har därför inte tillfrågats. Skulle opinionsläget för något av dessa partier förändras närmare valet så kan en omvärdering av denna gränsdragning göras då.

Jag anser att ni på detta sätt medverkar till att minska människors möjlighet till att i verklig mening kunna träffa fria val på valdagen. Varför då? Jo för att det systematiska undanhållandet av information för partier utanför riksdagen blir till en självuppfyllande profetia. Syns man inte i media så finns man inte. Och finns man inte i människors medvetande så faller det sig inte heller naturligt att svara partiets namn när opinionsinstitutet ringer . Alltså blir det låg registrering och fortsatt ingen redovisning i media och fortsatt låga opinionssiffror, osv. osv. Så enkel är mediadramaturgin. Ända sättet att väga upp bristen på information är att köpa reklamplats. Det kräver stora kapitalinsatser, något som nya partier sällan har.

I EU-valet fick Feministiskt initiativ 2,22procent i valet, trots mediaskugga.  Piratpartiet fick som bekant ännu mer. Det borde mana till eftertanke. Effekten av att medborgare undanhålls information blir att demokratin försvagas och att tendensen att politiken kostar alltmer pengar förstärks. Jag kan inte se att det är förenligt med public service uppgift att medverka till en kommersialisering av politiken.

Jag emotser med intresse ett svar.
Hälsningar

Gudrun Schyman

Talesperson i Feministiskt initiativ och första namn på riksdagslistan

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article907083/Patrick-Reslow-M-Femton-timmar-ar-fullt-tillrackligt-for-arbetslosa-Vi-maste-prioritera-barn-till-foraldrar-som-har-jobb.html.

Barn med arbetslösa föräldrar behöver enligt Moderaterna bara 15 förskoletimmar, inte som i dag 30 förskoletimmar, per vecka. Man menar att Malmö inte har råd att prioritera barn till arbetslösa. Samtidigt säger andra att kommunen i dag klarar av att erbjuda alla familjer förskoleplats inom den lagstadgade tiden, fyra månader.

Detta är alltså den moderata arbetslinjen i full blom. Lagstadgade rättigheter, som förskola, ska bara erbjudas fullt ut till de barn som har föräldrar som har arbete. Vad är nästa steg? Att barn till arbetslösa får begränsad skolgång? Tandvård? Sjukvård?

Förskolan är faktiskt till för barnen – inte föräldrarna. Har det aldrig slagit Malmös moderater att just barn som har arbetslösa föräldrar har särskilt stort behov av att få vara i den trygga och stimulerande miljö som förskolan kan erbjuda? Tydligen inte.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Malmös moderater lever kvar i den förlegade föreställningen att förskolan är barnpassning, rätt och slätt. De tycks ha missat de senaste decenniernas pedagogiska utveckling. Det är oroande för det är säkert inte det enda politikområdet där konservatismen står i vägen för kreativt nytänkande. De nya moderaterna fortsätter att vara väldigt gamla.

Kärlekens kraft är oändlig! Det är bara att konstatera. Äntligen har vi fått den debatt om monarkin som vi behöver. Den som handlar om demokratin. Alldeles för länge har diskussionen snärjt in sig i förlegade föreställningar kring blått blod, symbolers samlande inverkan. Inte sällan har samtalen urartat i tyckande om personer. – Victoria verkar ju så trevlig och klok. Äntligen ska vi få en kvinna på posten. Med en man av folket vid sin sida blir den romantiska sagan sann. Osv. osv.

Så har det alltså låtit men nu, äntligen, har debatten tagit ny riktning. Fler och fler har kommit ut som republikaner. Aldrig tidigare har jag sett/läst så många välformulerade krönikor på temat monarki går inte ihop med demokrati. Lena Anderssons kolumn i Dagens Nyheter häromdagen, om monarkins normerande makt, och Katrin Kielos i Aftonbladet i går, bär bägge lysande argumentation för monarkins avskaffande.

Dessutom har det visat sig att gästlistan till bröllopet innehöll både en kung från Bulgarien och en kronprinsessa från Rumänien. Trots att bägge länderna är republiker. Detta uppmärksammades i en insändare i DN idag och sedan i Expressen. Varför är det intressant? Jo för att det visar att när monarkin avskaffas, genom politiska beslut, så lever naturligtvis familjerna och personerna kvar. Också med sina ärvda titlar. Vilket jag har påpekat sedan flera år, bl.a. i motioner i riksdagen, då som partiledare för Vänsterpartiet.

Det går alldeles utmärkt att införa ett modernt demokratiskt statsskick samtidigt som kronprinsessan och hennes prins kan fortsätta att verka i den (bolags)form som de själva vill. Varumärket är starkt. Det finns ingen anledning att oroa sig för familjens försörjning. Dessutom står den politiska vägen öppen för alla som vill kandidera. Victoria som president är ingen omöjlighet. Hon är skolad, erkänt intresserad av politik och har en stark utstrålning. Jag vet för jag har träffat henne.

Jag skulle gärna se att demokratidebatten fortsatte och vad vore lämpligare än att föra den under den nu pågående valrörelsen. Då kanske t.o.m. socialdemokraterna skulle våga lyfta upp ett vått finger i luften och känna av de nya vindarna. Mona Sahlin skulle kunna bli den första s-märkta ledare som faktiskt slutar att fega ur i denna grundläggande demokratifråga.