Gudrun Schymans Blogg

Lagstifta om rätt till heltid!

Resultatet av att regeringen ändrade reglerna för a-kassan, att man tog bort deltidsstämplingen efter 75 dagar, står nu klart. Bl.a. Dagens Nyheter har skrivit om det i veckan. Det visar sig att arbetsgivarna inte alls erbjuder heltidsarbete när stämplingen gått ut. Om pengarna fortfarande ska räcka till alla räkningar så finns det för många kvinnor bara en sak att göra – gå ut i arbetslöshet på heltid.
En välvillig tolkning av regeringens politik är att de kanske saknar kunskaper om kvinnors situation på arbetsmarknaden. Men med tanke på alla de fakta som faktiskt finns, förutsätter det nästan att regeringen inte är läskunnig. En troligare förklaring är att man helt enkelt är ointresserad. Det är lätt att misstänka det eftersom regeringen hittills konsekvent avstått från att använda sig av ett genusperspektiv i sitt arbete.
För deltidsarbetslösa kvinnor blir alliansens arbetslinje paradoxalt nog en arbetslöshetslinje.

Gudrun

Leve kärleken!

Gårdagens Kvällsöppet handlade förstås inte bara om abortfrågan. Nej då. Som en redaktion “i tiden” skulle naturligtvis Victorias och Daniels förlovning diskuteras. Min åsikt är att vi alltid ska ta alla tillfällen i akt att hylla kärleken. Det finns ingen starkare och mer gränsöverskridande kraft i våra liv. Leve kärleken alltså!

Men – inför detta spektakel kring Victorias förlovning och planerade giftermål får jag rysningar. Av två skäl.

För det första är det omänskligt att utsätta två människor för den exploatering som nu pågår. Där ska de sitta som “djur i bur”, förevisas för folket och tvingas svara på den ena idiotiska frågan efter den andra. – Hur kändes det? – Sa det klick? – Är ni redo? Sedan ska svaren bedömas och betygssättas och svenska folket ska svara på frågan – Valde Viktoria rätt? Medial dramaturgi på hög höjd!

Till det kommer de ekonomiska resonemangen. -Hur mycket pengar ska det här dra in? – Och till vem? Många gnuggar händerna och ser miljonerna rulla in över landets gränser. Hysterisk hypershopping ska följa i de trolovades spår. Två saker är säkert. Kvällstidningarna och veckopressen har sitt på det torra de kommande åren och i det riksdagsval som inträffar några månader efter bröllopet får den borgerliga regeringen ideologisk skjuts. Att kungahuset inte har (politisk) makt är alltså en myt. Som normsättare är de oslagbara.

Det för över till det andra skälet för mina rysningar. Varför är det omöjligt att få en seriös debatt kring det faktum att vi i Sverige har ett statsskick som är odemokratiskt? Vi vill i alla andra sammanhang framstå som goda demokrater, vilande på värdeingar om varje människas lika värde. Men inte nu. Inte när det gäller kungahuset. Då ska ämbetet gå i arv. Då kan familjebildningen vila på en stabil patriarkal piedestal som föreskriver inte bara faderns samtycke (till bröllopet) utan att hela regeringen ska ge sin välsignelse.

Rätten för varje människa att själv få forma sitt liv är far away och idén om att medborgarna ska ha inflytande, t.ex. genom val, över den främsta posten i riket fnyser man åt. De värsta kungakramarna talar t.o.m. om att Victoria, genom att nu blanda ut sitt blåa blod med folkets röda, åstadkommer en grå soppa som på sikt undergräver legitimiteten i hela systemet. Det bygger ju nämligen på att de, kungahuset, är av en annan sort. Inte vanliga. Inte lika mycket värda utan mer.

För många år sedan skrev jag en motion i riksdagen om att kungahuset borde privatisderas/bolagiseras. Det förslaget håller än. Hylla entreprenörskapet, låt Kungshuset stå på sina egna ben när de vill föra ut Sverige i världen! Victoria skulle bli en utmärkt VD och tröttnar hon kan hon alltid ställa upp i nästa presidentval!

Gudrun

Jag ska vara med i debatt i TV4:s Kvällsöppet ikväll. Det ska handla om abort. Om det faktum att en kvinna begärt abort för att hon tyckte det var “fel” kön på barnet. Det är naturligtvis en orimlig utveckling att “kön” ska vara grund för abort och vad vi vet är det också ytterst ovanligt. Här i Sverige. Detfinns länder därdet är plågsamt utbrett.

Det som bekymrar mig är att det alltid dyker upp människor som vill ifrågasätta hela aborträtten så fort det finns en möjlighet. Eller som i alla fall gärna vill diskutera inskränkningar i den fria rätten. Det ska vara strikt medicinska skäl, det ska vara motiveringar som ska godkännas, osv., menar kritikerna.

Den lagstiftning vi har idag utgår från den bestämda uppfattningen att det är kvinnan själv som har bestämmanderätten över sin egen kropp. Och så måste det vara. Det borde dessutom vara en mänsklig rättighet, dvs. en universell rättighet. Vilket är en av de frågor som jag vill driva i EU-parlamentet. Det här är, för mig, odiskutabelt.

Det som vi däremot borde diskutera är varför det är så viktigt att veta kön? Varför är en vanlig fråga under graviditeten – Vad önskar du/ni dig/er? Den frågan handlar om kön. Pojke eller flicka? Det räcker inte med att säga ett välskapt barn. När de närmaste ska informeras är det samma sak. -Vad blev det? Pojke eller flicka? Och sedan kommer hela raddan med könsmarkörer; färger, namn, leksaker, osv. osv. Håll isär (utifrån kön) lyder ropen. Varför då? För att det är grunden till att kunna se det ena könet som mer värt än det andra. Hålla isär är nödvändigt för att kunna inordna i över- respektive underläge.

När pojkar ses som mer värda än flickor, när normen om en lyckad familj går ut på en särskild (köns)uppsättning av barnen, då läggs också grunden till tankar om att bestämma i förväg. När könet blir viktigare än människan, ja då har vi verkligen ett problem att diskutera. Vilket jag ska göra ikväll.

Gudrun