Gudrun Schymans Blogg

I går inföll den “riktiga” midsommaraftonen, dvs. natten var den kortaste, eller om det var så att dagen och natten var lika långa…?

Enligt traditionen skulle flickorna förr plocka sju sorters blommor att lägga under kudden och sedan drömma om den tillkommande. Jag tänkte att jag skulle hålla på traditionerna men istället för att sova med sju sorters blommor så skulle jag sova med sju sorters partier.  Jag tänkte att om jag lägger partierna under kudden så kommer jag att drömma om hur valet går nästa år.

De sju partierna var de som nu sitter i Riksdagen. Resultatet? De blev tillplattade!

Med det vill jag först och främst säga ett stort Tack !    till alla Er som röstade feministiskt!  (Ni som inte gjorde det får en ny chans nästa år…)  Rösterna räckte inte ända  fram till Bryssel men  F! kom många steg närmare Riksdagen.  Feminismen är nu legitimerad som  en parlamentarisk kraft att räkna med. Sluträkningen visar att Feministiskt initiativ fick 2,22  procent och  strax över 70 000 röster. Det är en tredubbling av procentandelen röster och nästan en fördubbling av antalet röster jämfört med  resultatet i riksdagsvalet 2006.  I storstäderna fick vi över 4 procent och det finns en del enskilda valdistrikt där vi nått upp i  tvåsiffriga tal.  T.ex. runt Möllevången i Malmö , där resultatet blev 16 procent!

Det här visar hur missvisande opinionsmätningarna  innan valet var och hur  felaktiga många mediers bedömning var när de uteslöt  Feministiskt initiativ från partibevakningen.  Ett osynliggörande som naturligtvis påverkade valresultatet negativt.   

Eftersom F!  fick mer än 1 procent av rösterna  blir valsedlarna både betalda och distribuerade av staten i nästa EU-val  (inte i Riksdagsvalet) .  En del av  kostnaderna för tryckningen av valsedlarna kommer också att betalas tillbaka. Därför  fanns det inga bortkastade röster i detta val! 

Viktigaste valresultatet är att ett feministiskt alternativ har ett bättre politiskt läge och en bättre ekonomisk bas, inför nästa års riksdagsval . Det är intressant att se att det finns en och annan mediaröst som förstått valresultatet på det viset.

 - Feministiskt initiativ spurtade starkt och blev på valnatten åter synlig med egen procentstapel. Resultatet med 2,2 procent och större stöd i flera universitetsstäder ger partiet möjlighet att hålla ihop organisationen och finnas med som en faktor i ett riksdagsval, antingen i kamp om egna mandat eller som röstdragare på marginalen. Deras närvaro kan få betydelse på flera sätt vid ett jämnt val.  (Västerbottenkuriren, 090613)

  -  Inte minst med tanke att antalet förstagångsväljare kommer att slå alla rekord i nästa val igen.  …..   Enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökning (Valu) röstade nästan var fjärde person mellan 18 och 21 på Piratpartiet. I åldern 22-30 röstar 17 procent på piraterna, som är tredje största parti efter MP och S.  Bland 22-30-åringarna är Feministiskt initiativ (med 5 procent) större än både Centern (4 procent) och KD (2 procent). (ur GP den 090614)

 Det är kanske provocerande att säga att skillnaden i framgång för PP i förhållande till framgången för F! är  ännu en illustration på hur män som redan har sina grundläggande behov tillfredsställda, kräver mer, och får mer stöd än de feministiska krafter som kämpar för kvinnors mest grundläggande rättigheter.  Men faktum är att  halva befolkningens rätt till sin kropp och rätt till frihet från våld engagerar mindre än rätten till frihet på Internet. En annan och alternativ grundsyn (feminismen), som kan motverka väpnade lösningar av konflikter och klimatkriser, engagerar mindre än avregleringen av informationstekniken. Vad kan vi lära av det inför 2010?

För det första kan vi konstatera att politiken  har ett kön. Det har nu blivit uppenbart för fler och det är bra. Det har länge funnits en falsk föreställning om politik som något könsneutralt och det har motverkat politiseringen av den diskriminering av kvinnor (bl.a. löneskillnaderna) som fortfarande finns.

För det andra får vi konstatera att blockpolitiken, samtidigt som den cementerats i två allianser, svajar . Det blå laget kan komma att få aktivt stöd av liberalerna i PP (partiledningen är sanna – och ibland ultra- liberaler) och passivt stöd från SD. Att det borgerliga blocket skulle avstå från stöd av SD i en kamp om regeringsmakten tror väl ändå ingen?

Var ska då det röda laget hämta stöd? Jag ser Feministiskt initiativ som ideologiskt självständigt (bortom blått/rött) men samtidigt som SD:s absoluta ideologiska motpol. Feminismens utgångspunkt är universella mänskliga rättigheter och antidiskriminering. När det politiska dominospel som går ut på att alla, under trycket från högerextrema grupper, tar ett steg till höger, startar också här, finns feminismen som motkraft. Jag tror att allt fler kommer att uppskatta det, ju närmare nästa valdag vi kommer.

Med detta önskar jag alla en trevlig sommar. Efter Almedalsveckan på Gotland (nästa vecka) tar jag semester men det kommer nya Feministbrev till hösten.

Gudrun

P.S. F! har fått en hel del nya medlemmar  under valrörelsen men vi vill självklart bli ännu fler. Är du ännu inte medlem så ska du veta att du behövs när vi  börjar planera för ett ännu starkare val  år 2010! Sätt in 30-300 kronor (valfritt där emellan ) på pg 405753-5. Obs! Skriv “medlem” och ange namn och e-postadress (och adress om du får plats, mejla annars den till medlem@feministisktinitiativ.se).

Tankar efter ett val och före ett annat

Snart har vi alla siffror, ner till mikronivå. Vem röstade på vad och varför just så? Ålder, utbildning, geografi och demografi.  Alla fakta finns inte på bordet ännu men jag vill ändå reflektera över en stark tendens, som oroar.

Vi blir allt mer internationaliserade. I produktion, konsumtion och kommunikation. Vi har gränsöverskridande kapital, handel, arbetskraft och information. Men hur är det med politiken? Där verkar det som om utvecklingen går åt motsatt håll. I takt med att globaliseringen tilltar verkar de politiska perspektiven krympa.  Jag ser två samverkande tendenser;

Den första är att organiserad nationalism, fascism, främlingsfientlighet och protektionism går framåt. Nya högerextrema och fascistiska partier har haft framgång i EU-valet och tar nu plats i parlamentet. Visst, några har backat också så det totala antalet platser minskar, men t.ex. i Frankrike beror det på att den sittande högerregeringen framgångsrikt fångat upp en hel del av bl.a. Le Pens väljarstöd. Högerextrema väljare har alltså blivit tillfredsställda av sittande regeringar, inte ändrat uppfattning. Även om de högerextrem inte på långa vägar är i majoritet så är det just inverkan på den legitimerade högern och borgerligheten som är det bestående. När alla tar steg åt höger så gör verkligen alla det. Också liberaler, socialdemokrater, gröna och vänster. Visserligen under protest men verkligheten vinner.

Den andra tendensen är att ”en-fråge-röstande” ökar. Piratpartiet är ett exempellöst exempel på detta men också folkpartiets Marit Paulsson-effekt. ”Mat-tanten” inger förtroende. Att FP samtidigt vill ha mer kärnkraft i hela Europa, vill att Sverige ska bli medlem i Nato snarast och dessutom vill skynda på införandet av Euron, var knappast det som förde FP framåt. Att PP inte hade något att säga om mänskliga rättigheter för kvinnor (abortsituationen, EU-biståndet som begränsas av religiös fundamentalism inom EU) eller fascismens frammarsch störde inte heller.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att skillnaden i framgång för PP i förhållande till framgången för F! är ett typiskt tecken på hur män som finns i partier (PP och andra), som redan har nästan allt, i sina krav på ännu mer, mobiliserar och får mer stöd än feministiska krafter som kämpar för kvinnors mest grundläggande rättigheter. Halva befolkningens rätt till sin kropp och rätt till frihet från våld engagerar mindre än rätten till frihet på Internet. En annan och alternativ grundsyn (feminismen), som kan motverka väpnade lösningar av konflikter och klimatkriser, engagerar mindre än avregleringen av informationstekniken.
Vad kan vi lära av det inför 2010?

För det första kan vi konstatera att politik har ett kön. Det har nu blivit uppenbart för fler och det är bra. Det har länge funnits en falsk föreställning om politik som något könsneutralt och det har motverkat politiseringen av den diskriminering av kvinnor (bl.a. löneskillnaderna) som fortfarande dominerar.

För det andra får vi konstatera att blockpolitiken, samtidigt som den cementerats i två allianser, håller på att vittra sönder. Det blå laget kan komma att få aktivt stöd av liberalerna i PP (partiledningen är sanna och ibland ultra liberaler) och passivt stöd från SD. Att det borgerliga blocket skulle avstå från stöd av SD i en kamp om regeringsmakten tror väl ändå ingen?

Var ska då det röda laget hämta stöd? Jag ser Feministiskt initiativ som SD:s absoluta ideologiska motpol. Feminismens utgångspunkt är universella mänskliga rättigheter och antidiskriminering. När det dominospel som går ut på att alla tar ett steg till höger startar också här, finns feminismen som motkraft. Jag tror att allt fler kommer att uppskatta det, ju närmare nästa valdag vi kommer.

 
 Jag läser i gårdagens Aftonblad (det är svårt att hinna med alla tidningar i valspurten) att Piratpartiets första namn på listan till EU-valet, Christian Engström, är rik. Så pass att han inte behövt lönearbeta sedan slutet på 90-talet.  Han ägde ett dataföretag, sålde det när tiderna var goda och fick in nästan 13 miljoner. Han äger två hus.
 
Det får mig att fundera – vilka kriterier behöver uppfyllas för att ett nytt politiskt parti ska gå från noll och rakt in i ett parlamentet?
 
Jag ser ett mönster av förutsättningar;
1.  Det ska vara en eller flera män  i ledningen  (Ny demokrati, Junilistan, Piratpartiet)
2.  Man ska ha pengar (Ny demokrati hade näringslivet eller i alla fall Wachtmaister. Bert var inte barskrapad han  heller. Junilistan hade  tre erkända ekonomer, varav två från bankvärlden, Piratpartiet har en miljonär.)
3.  Det ska handla om “mansfrågor” (företagarnas frihet,  bankdirektörer som kan prata pengar, tekniknördar)
4.  Man får medias gunst ( vilket underlättas av att det är män,  att det finns tydligt förenklade frågeställningar  och att det kan presenteras som en nyhet) .
 
Samtliga partier har det gemensamt att man avstått från traditionell organisering, med partimedlemmar som har demokratiskt inflytande över partiets utveckling och politik.
 
Är detta friskt nytänkande eller gammal patriarkal praktik i politisk tappning? Kortlivat har det i alla fall varit och det kan kanske vara intressant att reflektera över inför söndagens val. Du som vill bryta med traditionella maktmönster har ett långsiktigt hållbart alternativ.

Roland Utbult, frikyrklig musiker och abortmotståndare är en av Folkpartiets kandidater till EU-parlamentet.

På sin kampanjsida på internet kritiserar Utbult bland annat andra som är för abort och beklagar sig över att FP inte attraherar kristna väljare. Man kan fråga sig hur Utbult hamnat på FP:s lista, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet! Om FP är det feministiska parti de hävdar kan de orimligen ha en abortmotståndare på EU-listan! Det är bara att hoppas att det är ett misstag av FP, så jag uppmanar dem på Aftonbladet idag att ta avstånd från Utbult.

Tyvärr får Utbult sällskap om han hamnar i EU-parlamentet. Det nämligen finns liknande röster bland konservativa rörelser och religiös och politisk högerextremism i EU. Dessa går hand i hand när det gäller att sätta kvinnan med stort K på piedestal, som bärare av kärnfamiljskonceptet, samtidigt som man fråntar henne både medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Roland Utbult skrev till Feministiskt initiativ att han inte är medlem i antiabortorganisationen Ja till livet, och hotade att stämma oss om vi inte tog bort vår valfilm på Youtube som påstod det. Men han är medlem i Ja till livets grupp på Facebook. Utbult hävdar att det inte motsvaras av ett vanligt medlemskap i organisationen och därför har vi nu ändrat formuleringen i filmen från att han är medlem i Ja till livet till att han stödjer Ja till livet. Om det nu gör så stor skillnad för de väljare som vill ta ställning för fri abort i EU-valet. Filmen kan du se här.

Folkpartiet har återigen visat att de inte har någon trovärdighet som feministiskt parti.