Gudrun Schymans Blogg

F! samlade medlemmar till Rådslag nu i helgen. Lördag och söndag i Göteborg, fulla dagar med kreativa och inspirerande diskussioner om feminismen förändringspotential och om hur vi ska se och förstå alla olika maktdimensioner i samhället. Intersektionalitet är vår utgångspunkt och det måste synas – i vilka vi är och vad vi gör.

Vi diskuterade viktiga frågor inför valet också. En fråga som många lyfte upp gäller Barnkonventionen. Kravet är att den ska göras till svensk lag. De flesta tror att det redan är gjort, eftersom Sverige som land skrivit under själva konventionen, men det finns fortfarande en rad paragrafer som inte har omsatts i tvingande lag. Det gör att barn, särskilt de som kommer från andra länder än Sverige, har dåligt skydd och urholkade rättigheter. FN har kritiserat Sverige men ändå kvarstår bristerna.

Jag läser i dagens Expressen att Liza Marklund på ett förtjänstfullt sätt uppmärksammar precis den frågan. Ni kan läsa mer på http://www.expressen.se/Nyheter/1.1796657/liza-marklund-vuxna-ar-mer-varda-an-barn. I den här frågan är vi helt överens, F! och Marklund.

 
 Kvinnors ”dubbelarbete” och allt vad det innebär av stress, hälsoproblem och sämre möjligheter i arbetslivet, görs ofta till individuella problem, förpackat i en påse som det står ”Livspussel” på.  Jag menar att det snarare handlar om lösningar på strukturell och politisk nivå. Idéerna som mejslades fram under 70-talets kvinnorörelse har klimathotet  nu gjort högaktuella.¨

Viktigt att veta är att det var ett annat politiskt klimat på 70-talet. Utvecklingen har sedan dess gått mot en privatisering i alla bemärkelser. Också de politiska perspektiven har snävats in. Strukturella problem omdefinieras till privata tillkortakommanden.. Det har inneburit att diskussionen om samhällsplanering, bostadsbyggande och kollektivhus nästan betraktas som ”sekterism”.  Det handlar alltså inte bara om att den feministiska rörelsens agenda förändrats, utan snarare har hela samhällsklimatet förändrats.

Nu måste frågorna aktualiseras igen. De krav som kvinnorörelsen drivit länge om närhet i samhällsplaneringen, kortare arbetstid och ett ekonomiskt och ekologiskt helhetsperspektiv, är nämligen på ett avgörande sätt kopplat till klimatfrågan.

Ser vi på den internationella utvecklingen inom samhällsplanering och bostadsbyggande så finns där ett tydligt mönster – ökande transporter. Hur många barn kan till exempel gå själva till och från skolan? Antalet har gått ner i alla länder. Det innebär att föräldrarna måste följa eller köra dem. Resultatet blir det ännu mer biltrafik, ännu farligare – och ännu färre kan gå själva. Man kan mäta hur lång tid det tar för människor att bädda och städa, men hur mäter man det ”onödiga” resandet?

Klimatfrågan öppnar för nödvändiga förändringar just av den typ som länge diskuterats inom en bred kvinnorörelse. T.ex. frågan om arbetstidsförkortning. Den kan vara en motor och ett verktyg i den förändring av våra konsumtionsmönster som är nödvändig. Därför är den frågan viktig att lyfta igen, nu i ett bredare perspektiv. Fackföreningsrörelsen, där de tongivande delarna fortfarande är mansdominerade, har alltid varit kallsinniga inför kravet på kortare daglig arbetstid men nu är tid att tänka om.

 Det är faktiskt inte så länge sedan det fanns en stor majoritet som såg att välfärdsutvecklingen också innefattade en fortsatt förkortning av arbetstiden. Att gå från 48 till 40 timmars arbetsvecka tog tid. Men när det sista steget togs, på 1970-talet, och lediga lördagar infördes, fanns det  en bred majoritet i riksdagen, bortsett från moderaterna, som ville se en fortsättning. Enligt en statlig långtidsutredning från den tiden skulle 30-timmarsveckan vara genomförd år 2010!

I samhällsdebatten verkar alla verkar vara överens om att barn och unga behöver mycket mer tid med sina föräldrar, att små barn inte ska ha för långa dagar på dagis och att även tonåringar behöver mycket tid med föräldrarna. Det här står i stark motsättning till regeringens, och numera också oppositionens (?) politik, där allt fler ska jobba allt mer, allt längre.  Därför är det viktigt att arbetstidsfrågan breddas till att handla om mer än föräldraskap.

 Arbetstiden får konsekvenser för miljö, hållbar utveckling, hälsa, stress, som särskilt drabbar kvinnor på grund av dubbelarbetet,  och är en viktig del i en allmän välfärdsutveckling.

Komplexa sammanhang och frågor, som klimatfrågan, ska inte snuttifieras. Tvärtom måste vi se att långsiktig hållbarhet måste ha sin förankring i ett vidgat välfärdsbegrepp där sänkt arbetstid kan resultera i både minskade utsläpp och minskad överkonsumtion. Tid eller prylar – vad värdesätter vi mest. Vad naturen tål vet vi numera och insikten att vi redan passerat smärtgränsen måste mana till eftertanke.

 Gudrun

Avanza Bank hade möte för alla sina kunder i Göteborg idag. Tusen personer i publiken. Ett inslag i programmet var ett estradsamtal mellan mig och Sven Hagströmer och bankens vd Nicklas Storåker. Mansdominansen i näringslivets styrelser och ledningar var ett givet tema. Norges kvoteringslag var inget som föll herrarna i smaken. Det är kompetensen som ska avgöra. Minsann. Men om männen är oförmögna att se kvinnors kompetens, för att de är förblindade av sin egen tolkning, måste väl ändå något göras?

Jo, det var vi överens om. Och kanske lite överaskande visade det sig att både Sven Hagströmer och Nicklas Storåker ville se en individualisering av föräldraförsäkringen.

Det är den politiska reform som har den absolut största förändringspotentialen, både på kort sikt och på lång sikt. Den förändrar diskussionen om ansvaret i föräldraskapet, om lönesättningen och, hoppas jag, den lägger grunden för en modernisering av arbetstiderna så att livet får företräde framför arbetslivet. Inte minst för barnens skull är det nödvändigt.

Ett uppiggande samförstånd över traditionella gränser. Att F! är det ända politiska parti som nu aktivt driver frågan om delad föräldraförsäkring borde göra det lättare för fler i nästa års val.

Att makten fortfarande bär slips visade sig väldigt tydligt när tidningen Fokus presenterade sin lista på de 100 första/största makthavarna i Sverige. Kriterierna för att få vara med i rankingen är att men bedöms ha påverkan på  förändringar i samhället. Själv hamnade jag på plats 34, minsann. Förra året var jag nr 51 så det går framåt.

Men i ledningen är det mansdominans. Också inom politiken, där vi ju brukar berömma oss av att ha infört “varannan damernas”. Läs mer här: http://www.makthavare.se/2009/11/09/veckans-makthavare-gudrun-schyman/

Tidningen Dalademokraten funderar över valet av svensk EU-kommissionär och avslutar artiklen så här: 
… Men varför inte en före detta vänsterpartist? Den som är i tankarna är talespersonen för Feministiskt initiativ, Gudrun Schyman. Hon skulle kunna sätta frågorna om jämställdhet mellan könen i centrum och röra om i EU-politikens manligt dominerade maktkorridorer.
Och om ABBA-Benny tycker att Gudrun Schyman vore bra för EU borde väl Fredrik Reinfeldt kunna göra det.

Läs hela artikeln: http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=94320&epslanguage=sv

Jag tillåter mig tvivla på socialdemokraternas allvar när det gäller feminismen. Kongressens beslut om en tredelning av föräldraförsäkringen och vägran att diskutera arbetstidsförkortning förstärker intrycker. Läs mer här:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.238612-upp-till-bevis-s-ar-ni-feminister-

Tillsammans med Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen, påtalar jag att sega gubbar ger dyrare hyror. Läsa mer här:

http://www.expressen.se/debatt/1.1763930/sega-gubbar-ger-oss-hogre-hyror