Det skrev DN igår och rapporterade att kvinnorna fortfarande är långt ifrån makten i svenska företag. Andelen kvinnor i styrelserna har ökat, långsamt, från 19,1% förra året till 22,2 % i år. Om det fortsätter i samma takt kommer det att ta 20 år innan vi är uppe i 40% kvinnor, ett minimum för att kallas jämställt.
Många inom näringslivet brukar påtala att det inte är styrelserna som är det viktiga utan att det är i företagens ledningar som det är viktigt med fler kvinnor. Men där har det gått bakåt. Förra året var andelen kvinnor 14,3 % och i år är de 13,8%.
Vad ska man säga om detta? Pinsamt är väl det adekvata svaret. Jämställda styrelser och ledningsgrupper ökar kvaliteten, höjer utbildningsnivån och ger bättre effektivitet och lönsamhet. Ändå detta motstånd. Denna kvardröjande konservatism. På vilket annat område skulle politiker acceptera att gemensamt finansierade utbildningsinsatser (kvinnor är mer välutbildade än män) åsidosätts så gravt som här? Inom vilket annat område skulle man våga, helt öppet, ha så låga ambitioner när det gäller jämställdheten? Näringslivets strukturer behöver moderniseras. Snart kommer inte heller de kreativa och kloka männen att acceptera dagens villkor!
