Gudrun Schymans Blogg

I Aftonbladet igår (30 juli) går KDU:s ordförande Charlie Weimers till storms mot en ”glidarklass” som inte har någon skam i kroppen och som visar det genom att hälla ut champagnen i vasken. Han menar att det är sossarna som avskaffat normer och hyfs. Det få väl sossarna själva svara på men när han drar in F!:s manifestation för rättvisa löner, det faktum att vi brände upp 100 000 kronor, i samma svep, då har han inte förstått någonting. Eftersom samme Weimers kandiderar till riksdagen så borde man kunna begära mer.

Alltså – fakta bakom manifestationen är att kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant under minst tre årtionden. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert, så länge vi har lön efter kön.. Den absolut största delen av lönegapet består av skillnader mellan olika sektorer och yrken – trots likvärdiga krav på kunskaper, ansvar och ansträngning. Det är ett faktum att kvinnor varje minut går miste om 100 000 kronor på grund av att det arbete kvinnor utför värderas lägre . Det borde uppröra fler. KDU/KD rör det tydligen inte i ryggen.

Jag ska ärligt säga att beslutet att bränna pengar inte var lätt att fatta. Jag tror de flesta av oss tycker att 100 000 kronor är väldigt mycket pengar. Dessutom vet de flesta av oss också att det finns mångas hål att stoppa i. Många har också reagerat just så – Varför skänker ni inte pengarna till Rädda Barnen, till någon kvinnojour, till svältande barn i Afrika, osv. Det finns välgörenhetsorganisationer som arbetar med bistånd i olika former. Det är bra. Feministiskt initiativ är inte en välgörenhetsorganisation. Vi är ett politiskt parti som arbetar med politiken som redskap för långsiktiga förändringar i verkligheten. Vi fick 100 000 kronor av två män som både ville visa sin upprördhet över lönediskriminering och stödja F!, eftersom vi är det enda parti som har ett konkret förslag för att få stopp på eländet.  Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare, för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare som höjer lönerna i kvinnodominerade yrken.

Det som skiljer oss från andra partier är att vi inte längre accepterar en lönebildning som håller kvar kvinnor i lönelägen som systematiskt är lägre än mäns. Vi tar oss rätten att ifrågasätta den konstruktion som alltid ger männen mer. Vi påstår att arbetsmarknadens parter inte kan lösa problemet med den sektorsvisa lönediskrimineringen på egen hand. Vi har tagit till en extrem åtgärd för att visa på att kvinnor har extrema förhållanden på arbetsmarknaden. Det handlar inte om att slösa med pengar. Det handlar om att sätta stopp för en lönediskriminering av kvinnor som pågått i decennier. Det är en verklighet som KDU/KD tydligen inte omfattar i sin slogan om verklighetens folk. Eller vad har ni för förslag för att stoppa realisationen på kvinnors arbetskraft?.

Tal vid manifestationen mot stening på Mynttorget i Stockholm idag, lördag den 24 juli 2010

Stoppa stening och avrättning i Iran
Det är vi som måste förändra världen, ingen kommer göra det åt oss. När vi slutar kämpa går framstegen vi kämpat för tillbaka. När vi glömmer eller tänker på något annat återupptas vidrigheter vi trodde vi stoppat.

Vart vi än vänder oss i världen ser vi hur kvinnor drar det kortaste strået, den strukturen kallar vi könsmaktsordningen eller patriarkatet. Vart vi än vänder oss ser vi hur den verkar och motverkar framsteg. Den drar oss bakåt när vi vill framåt, den straffar oss när vi bryter mot dess regler.

Religion i alla dess former används ofta som ursäkt för att fortsätta begränsa människor och tvinga dem att acceptera förtryck. Religion ska inte vara lag. Religiösa lagar måste fördömas starkt från alla länder som kallar sig demokratiska. Vi måste också se att de lagar vi har här i väst är präglade av kristen moral som också strävar efter att begränsa oss. Religionens inflytande över staten måste bort i hela världen.
Jag representerar en rörelse som varit framgångsrik här i Sverige och i många andra länder i väst, feminismen. Vi kämpade för rätten till skilsmässa, rösträtt och abort. Rätten att välja själv, rätten att säga nej och rätten till sin sexualitet. Många tar det nu för givet och glömmer bort att resten av världen inte har samma rättigheter och möjligheter. Att rättigheter inte kommer gratis.

Det är vi som måste förändra världen, som måste fortsätta kämpa. Som måste se bortom gränser och avstånd för att uppnå frihet för alla. Vi måste höja rösten mot dessa orättvisor och kräva att de regeringar som representerar oss gör det samma. Kraftigt ska dessa lagar fördömas, tydligt ska kraven på upphörande av dessa straff vara. Konsekvenser ska finnas mot dem som inte lyssnar. Vi är bara så små som vi tror att vi är.

Feministiskt initiativ kräver inte bara slut på stening och dödsstraff, vi kräver lag utan religion, liv utan förtryck, solidaritet utan gränser.
Stoppa dessa avrättningar, inte bara tillfälligt utan permanent. Frige dem som dömts och ändra lagarna.

Linnéa Sjögren
Riksdagskandidat nr 12
Feministiskt initiativ

Prostitution har inget med sex att göra!

Kraven på legalisering av prostitutionen och avskaffandet av sexköpslagen har kommit igång (igen) i samband med Littorins avgång. Flera debattörer menar att lagen är ett utslag av moralism. Man menar att försäljning av sexuella tjänster i huvudsak sker på frivillig grund.

Det är väl självklart att vi inte ska ha en lag som reglerar människors sexualitet. Just för att så många tycks tro att prostitution handlar om sexualitet och sexuell lust, inom ramen för fria val, blir debatten förvirrad. Det finns fakta för den som är seriöst intresserad. Enligt Ungdomsstyrelsen har 80 procent av svenska unga kvinnor och män som sålt sex själva varit utsatta för sexuella övergrepp i tidig ålder. De har också signifikant sämre psykisk hälsa. Genomsnittsåldern för deras debut inom sexförsäljning är 14 år. Hur mycket av frivillighet finns det hos dessa flickor och pojkar? Vet sexköpsförespråkarna över huvud taget vilka villkor prostituerade lever under? På Prostitutions- och Spiralenheten i Stockholm, som har mångårig erfarenhet att arbeta med både säljare och köpare, berättar klienter att försäljningen/köpen aldrig handlar om sexuell lust. Istället kan transaktionen för båda parter handla om att reducera ångest. Det kan också handla om att tjäna snabba pengar för att kunna betala tillbaka en skuld. Vid djupare och längre samtal framkommer en förståelse av prostitutionen som ett självskadebeteende. En upplevelse av värdelöshet kan manifesteras i ett ytligt rolltagande baserat på makt. Mannen demonstrerar makt genom att köpa. Kvinnan gör samma sak genom att ha kontroll över vad som får göras och vad som inte får röras. Betalningen kan paradoxalt nog ge bägge en känsla av överläge. Makt och maktlöshet vävs samman i ett möte inom ramen för genuskontraktets starka och oskrivna lagar.

Sexköpslagen är alltså inte en moralisk lag som talar om att en viss sorts sex är fel. Det är en lag som förbjuder någon att köpa en annan människas kropp och utnyttja den för något som till synes har med sexuell lust att göra. Lagen reglerar alltså inte vår sexualitet utan det som händer när det inte längre handlar om sexualitet.

Den svenska sexköpslagen antogs därför att vi, i den då föreliggande riksdagsmajoriteten, menade att prostitution måste ses i ljuset av att vårt samhälle präglas av ett maktmönster där män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. Eftersom merparten av prostitutionen, då liksom nu, handlar om män som köper sexuella handlingar av kvinnor, bör prostitutionen förstås i ljuset av att samhället värderar män och kvinnor olika. Enligt sexköpslagen begår den som köper sex ett brott. Brottet begås av en person i förhållande till en annan person. Lagen är väl att märka placerad i kapitlet Om sexualbrott – inte i Om brott mot allmän ordning. Men lagen  har varit otydlig och otillräcklig på den här punkten. Domslut har utvecklats till praxis som underlåter att se prostituerade som brottsoffer.

Många legaliseringsinvrare refererar till Tyskland. Där är prostitutionen laglig och reglerad. Skälet till att det fanns/finns kvinnoorganisationer som stödjer denna ordning hittar vi i en debatt på 90-talet där en del feminister menade att det inte var någon skillnad på sex inom äktenskapet eller utom, t.ex. vid prostitution. I bägge fallen sågs sex som en del av och en konsekvens av en patriarkal maktordning. Det kvinnor underkastade sig hemma skulle de ta betalt för ute i samhället. Därför ville man att prostitutionen skulle betraktas som ett yrke. Köparna diskuterades aldrig, där och då.

I Sverige gjorde vi tvärt om.  Vi synliggjorde det verkliga problemet – efterfrågan. Efter tio år har nu sexköpslagen utvärderats i en statlig utredning. Resultatet ska ut på remiss men slutsatserna är tydliga. Sexköpslagen ger resultat. Prostitutionen har minskat, Sverige ses inte längre som ett attraktivt land för trafficking och  attitydundersökningar visar att majoriteten av allmänheten är positiva till lagen. Utredningen föreslår att maxstraffet för sexköp ska skärpas till ett år. Der är utmärkt. Man föreslår också att de som säljer sex ska kunna vara målsägande. Det innebär att den som säljer alltså nu föreslås kunna få brottsofferstatus. Det skulle ge en ekonomisk möjlighet att förändra prostituerades situation utan att staten behöver betala. Sexköparen har pengar. Utredningens förslag går alltså vidare med tanken att placera ansvaret där det hör hemma. Hos hallicken och köparen.

Därför vinner vi/F! valet!

I Sverige finns det många politiker och partier som kallar sig feministiska. Skillnaden mellan Feministiskt initiativ och andra partier är att feminismen för oss inte bara är ett ytterligare angeläget perspektiv, som adderas i efterhand till en redan formulerad politisk utgångspunkt såsom socialism, liberalism eller grön ideologi. Vi väljer istället att låta feminismen utgöra själva utgångspunkten. Därmed låter vi inte lojalitet med ideologier som formades av män för flera generationer sedan begränsa vår politik för jämställdhet och ickediskriminering.

Ur ett jämställdhetsperspektiv råder det ingen tvekan, Sverige behöver byta regering. Det handlar till och med om en ren överlevnadsfråga, för kvinnor. På samma sätt som Miljöpartiet uppstod ur partietablissemangets oförmåga att hantera miljö- och livsstilsfrågor under 80-talet har Feministiskt initiativ uppstått ur insikten att de etablerade partierna inte mäktar med jämställdheten in på 2000-talet.

Den feministiska analysen skär in i varje stor framtidsfråga: klimatet, arbetsmarknaden, samhällsbyggandet, trygghetssystemen, familjepolitiken. Hur slår politiken mot män, hur slår den mot kvinnor. Jämställdhet handlar inte om några privata livspusselfrågor, utan om politiskt mod och politiska beslut. Just det som saknas i alliansens sluggerpolitik. Det går inte framåt, det går bakåt. Ett solidariskt samhälle är ett samhälle där alla är med, inte bara på jobbtåget, utan på livståget. Vi talar om värdighet och respekt, inte om arbetslinjer och skenfeminsim.

När regeringen går till val gör den det med ett svenskt rekord i antifeministisk politik. Budget efter budget omfördelar resurser från kvinnor till män. Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Att den rödgröna oppositionen är bättre (än alliansen) på jämställdhet är ingen garanti för ett genomslag i jämställdhetsfrågan. Det vet vi sedan tidigare. De ville eller vågade inte ta de politiska beslut som krävdes. De är svarslösa när det gäller lönediskrimineringen mellan kvinnor och män. Lagstiftning om rätt till heltid och en individualiserad föräldraförsäkring blev det inget av under förra mandatperioden.

I Sverige liksom i Europa i övrigt har de högerextrema krafterna fått luft under vingarna. Feministiskt initiativ är det parti som tydligast har antidiskriminering och universella mänskliga rättigheter som ideologisk grund. Vi är det bästa alternativet för den som vill motverka Sverigedemokraternas konservativa, kvinnofientliga, homo- fobiska och rasistiska politik

En röst på Feministiskt initiativ i valet 2010 är ett löfte för ett regeringsskifte. Men vi är också garantin för en feministisk opposition som granskar regeringens förslag utifrån ett jämställdhetsperspektiv – vare sig de kommer från de blåa eller de rödgröna. Med F! i riksdagen får du se din vardag och din livssituation tydliggjord och beskriven i termer av makt och mönster i stället för i termer av personliga tillkortakommanden, på temat ”det är ditt eget fel”. Vi visar på samband och sammanhang där andra ser isolerade individuella problem.
Med F! får du en möjlighet att åstadkomma något så historiskt som ett paradigmskifte!  Vårt värde och vår styrka ligger i att vi är en möjlighet. Som möjlighet inger vi hopp. Vi visar att något annat är möjligt. Vi förminskar oss inte som människor. Vi gör oss själva rättvisa och erbjuder dig en historisk chans. Vem vill missa det!

Sexköpslagen har minskat prostitutionen!
De politiker som vurmar för att sexköp ska legaliseras har fått något att bita i. Utredningen Förbud mot köp av sexuell tjänst, En utvärdering 1999–2008, som lämnades över till justitieminister Beatrice Ask under tisdagen, visar att lagen haft önskad effekt. Flera punkter i utredningen visar att lagen ger resultat: Prostitutionen har minskat, attitydundersökningar visar att majoriteten av allmänheten är positiva till sexköpslagen. Det innebär att sexköpslagen är viktig för att vi ska kunna minska prostitutionen än mer.

Idag är straffsatsen för sexköp, böter till fängelse upp till sex månader, samma som för snatteri. Om samhället med straffsats vill påvisa hur allvarligt man ser på brottet blir detta löjeväckande. Därför är det glädjande att utredningen föreslår att maxstraffet för sexköp ska skärpas till ett år.

Jag har tidigare flera gånger påpekat det orimliga i att de som säljer sexuella tjänster inte i juridisk mening betraktas som målsägande. Nu föreslår utredningen att de som säljer sex ska kunna vara målsägande. Det innebär att den som säljer kan få brottsofferstatus vilket är grund för att kunna begära skadestånd. Även detta blir en markering av ansvaret där det hör hemma. Den som kränker den prostituerade genom att tvinga henne utföra sex skadar henne och bör således kompensera henne.

Idag finns mycket spridd kunskap om prostitutions och människohandel, inom polisen, länsstyrelsen, de tre kommunala prostitutionsenheterna. Utredningen föreslår helt logiskt att ett nationellt centrum för prostitution och människohandel ska inrättas. På det sättet kan vi få en samlad kunskap vilket är viktigt för metodutveckling i arbetet med såväl köpare av sexuella tjänster som de som säljer.

Det som denna utredning, i likhet med de två tidigare prostitutionsutredningarna, inte tar upp ordentligt är den prostitution som förekommer bland homo- bi och transsexuella personer. Här är mörkertalen högre och vår kunskap mycket lägre. RFSL har tagit på sig ett uppdraget av regeringen att undersöka omfattningen och situationen för personer som köper och säljer sexuella tjänster i gay-världen. Den rapporten ska vara klar i årsskiftet 2010/2011. Efter det får vi hoppas att statliga utredningar och andra rapporter som berör prostitution klarar av att inrymma fler sorters prostitution än den heterosexuella prostitutionen.