Hur fria blir nästa års riksdagsval?
Det är naturligtvis provocerande att ställa den frågan. Vi lever ju i en demokrati, eller hur?
Men jag dristar mig till att ställa frågan i alla fall.
Fler än jag minns väl hur det var i EU-valet. För oss partier som inte hade foten inne redan, dvs. hade fått 1% i senaste valet, gällde det att betala tryckning av valsedlar själva och att distribuera dem till vallokalen. Men inte nog med det – vi skulle ha behövt vakter som såg till att de fick ligga kvar också. Och som såg till att de inte lades någon annan stans, på något annat bord. Dit vi inte hunnit med sedlar där hade vi behövt stora plakat som talade om att man alltid kan rösta på ett parti genom att ta en blank sedel och skriva partiets namn. Som det var nu fick många fel upplysningar när de frågade och en del medborgare gick hem mer förvirrade än när de kom.
Det var en massa strul, helt enkelt, och det fick i sin förlängning effekten att alla medborgare inte kunde rösta på det parti de ville. Vilket i alla högsta grad strider mot de demokratiska principerna.
Så här var det naturligtvis inte överallt men på tillräckligt många håll för att vi skulle reagera och agera. Både före och efter valet. I juli skrev jag så här till Riksdagens Talman, Per Westerberg:
“…. Det är naturligtvis oacceptabelt i en demokrati att medborgare inte har tillräcklig information för att kunna göra fria val. Det rimliga vore att valmyndigheten distribuerar samtliga rikstäckande partiers valsedlar, att tjänstgörande valförättare har det fulla ansvaret för att alla partiers valsedlar fylls på och att alla (valförrättare) har tillräcklig utbildning för att kunna svara på medborgarnas eventuella frågor.
Om en sådan självklar ordning kräver lagändring hinns det förmodligen inte med i tid för nästa val (september 2010) men för att undvika att samma demokratiska brister visar sig igen vill vi gärna se att Talmannen tar ett initiativ. Förslagsvis kan riksdagens partier sammankallas till en överläggning, med syfte att komma överens om förnyade direktiv till ansvariga myndigheter.”
Nu har jag fått svar, via bitr. riksdagsdirektören Ulf Christoffersson. Han bekräftar att de ändringar jag föreslagit kräver en lagändring och upplyser om att ett sådant initiativ kan bara tas av regeringen (proposition), av en riksdagsledamot (motion) eller av konstitutionsutskottet, genom ett s.k. utskottsinitiativ. Vidare skriver han att riksdagen inte kan ge myndigheter, i det här fallet Valmyndigheten, några direktiv och från en rapport om läget 2007 tycker han dessutom att det framgår att de (Valmyndigheten alltså) har koll på läget.
Han skriver att ”Det förefaller alltså som om det vid en anvariga myndigheten finns en god kunskap om lagstiftningens krav på valnämnderna och röstförrättarna när det gäller att tillse att det råder jämlika villkor för tillhandahållandet av valsedlar i eller vid vallokalerna.” Vad synd att den kunskapen inte praktiserades överallt!
Efter samråd med riksdagspartiernas gruppledare har nu mitt brev lämnats över till Konstitutionsutskottet för kännedom. Den som tror att de (utskottet) kommer att ta ett s.k. utskottsinitiativ, räck upp en hand! De etablerade partierna visade inte något engagemang i frågan under EU-valrörelsen så varför skulle de göra det nu? Nu när nästa val står för dörren och det gäller för alla att rätta in sig i det kommande tvåpartisystemet? Då stryps inte bara oppositionen utanför Riksdagen, då kommer det säkert att bli kvavt också innanför procentspärrarna.
Gudrun
